Besök oss gärna på Facebook!



besökare hittills. Counter: http://www.digits.net


Tältsemester...
Låter det jobbigt?



Det här är vad en del tänker på när man säger att man skall tälta på semestern. Små ryggåstält man kryper in i på natten. Trånga, obekväma och ett elände när det regnar. Men det behöver inte vara så.
Inte alls.
Ett modernt tält kan numera både vara stort som ett mindre vardagsrum, lätt att sätta upp, ha låg vikt och vara vattentätt.

Min egen erfarenhet av tältsemestrar

Den första semester jag (vagt) minns:
Jag var antagligen fyra år gammal, och familjen delade på två ryggåstält, ett större för tre personer, ett mindre för två. Däremellan spände pappa, om jag inte minns fel, en duk så att man kunde sitta ute mellan tälten under tak.
Självklart var det trångt, och vid dåligt väder ganska tråkigt (i synnerhet för mig som barn)

Resten av barndomen:

Familjen skaffade ett stativtält "Las Palmas. Det var på totalt c:a 10 kvadratmeter, varav drygt hälften var sovtält. Nu kunde vi sitta fyra personer på var sin pall runt ett bord under tak, även om det regnade och blåste. Det var fortfarande en aning trångt, men vi trivdes bra. Det var ju ett lyft jämfört med tidigare. Efter några år fick jag ett separat litet ryggåstält som jag sov i intill föräldrarnas tält. Och pappa skaffade sidoväggar till tältets soltak (en flik man kunde fälla upp vid bra väder) så att tältet förstorades med nästan två kvadratmeter.Nu kändes det riktigt stort, åtminstone jämfört med andra tält vi såg på campingplatser i Sverige. Men...

Tonåren och tidigt vuxenliv:

Familjens syn på vad som är ett stort tält förändrades ganska radikalt första gången vi åkte på campingsemester till Nederländerna.
Hemma i Sverige hade vårt tält varit ett av de större på en campingplats. I
Nederländerna var det ett av de mindre. Vi gick runt på campingen och tittade på tält, och funderingar på tältbyte började växa sig starka. Nästa år åkte vi också till Nederländerna, och nu köpte mina föräldrar ett nytt tält, ett modernt stativtält. Det var över 4 meter i fyrkant i marknivå, c:a 2,5 x 3 meter i takhöjd. Sidoväggarna lutade ganska mycket för att tältet skulle klara starka vindar). Två sovutrymmen och ändå plats för ett bord och fyra campingstolar med ryggstöd, förutom några hyllor och ett tvålågigt gasdrivet campingkök på en särskild "köksmöbel". Nu började det likna något. De semestrar vi hade i det tältet var riktigt bekväma, och vädret spelade ingen större roll. Som sagt, att vistas i ett rymligt tält kan vara en härlig upplevelse. Frisk luft, fåglarnas sång... Jag minns med visst obehag hur det brukade lukta i de husvagnar som några av våra vänner hade. Det fanns ofta en svag ”arom” av mögel eller surt vatten efter vinterförvaringen... Nej, tält kändes mycket fräschare, och nu var det dessutom stort och bekvämt.

När jag blivit vuxen fick jag överta det här tältet, och det hade jag och min hustru i ytterligare några år, tills vi själva köpte ett eget tält, också det i Nederländerna. Vårt första "egna" tält såg ut så här :

Det här var vårt semesterhem ett tiotal semestrar. Själva tältet var ungefär 4x4 meter i marknivå och vi hade dessutom köpt till ett separat soltak.
Tältet hade ett stort innertält med tre sovrum. Flera semestrar hade vi med oss vänner som vi delade tältet med -- vi sov till höger, de till vänster, och mittentältet användes för förvaring av väskor, kläder mm. Det var inga problem att vistas 3 - 4 vuxna i tältet en 3-veckors-semester. Tältet vägde torrt c:a 45 kg, vilket man väl får säga är rimligt med tanke på storleken, stålstativet och den tjocka bomullsväven.

Enda tråkigheten med bomullstältet var när det skulle tas ner i fuktigt tillstånd.
Och på holländska västkusten, där vi brukade campa (Vogelenzang) är det lågland, och nästan alltid fuktigt på sennatten/morgonen i juli-augusti. Så vi fick packa ner tältet fuktigt och tungt, åka hem, packa upp tältet igen nästa dag och torka det utomhus eller i torkrum.
De sista åren rev vi därför tältet på kvällen före avresan, och sov sista natten i ett litet tvåmanstält av lättviktstyp som vi också hade med oss. Därmed kunde vi komma iväg snabbt och lätt på morgonen, och komma hem någorlunda tidigt på kvällen samma dag. Och (såvida det inte regnat dagen före avresan) slippa torka tältet efter hemkomst.

2003 - 2005

Från och med hösten 2003 letade vi efter ett tält som skulle vara litet lättare att hantera, framförallt när det var dags att åka hem efter semestern. Vi hade väl helt enkelt blivit litet bekvämare av oss.

Då och då undersökte vi olika sajter på nätet som handlade om tält. Och upptäckte att det hänt en hel del på tältfronten. Åtminstone när vi tittade på sajter från säljare i Holland.
Nu fanns det en hel del rätt stora tält, som ändå var lätta. Fast då var de gjorda av polyester i stället för bomull. Men... håller det? Det var bara att läsa på. Vill du veta mer om olika material och kvaliteter så finns texten här, längre ner på sidan.

Vi ville ha ett tält som var lätt men samtidigt hållbart och tätt även vid kraftigt regn. Så det vi skulle leta efter var ett tält med PU-belagd rip-stop-vävd polyester, med tejpade sömmar och vattentålighet på minst 1500 mm vattenpelare. Vi besökte en tältutställning i Mölndal, men endera var tälten lätta, men alldeles för små, eller stora nog men för tunga. Och priset på tält i den klass vi var vana vid var alldeles för höga.

Vi fortsatte att leta på nätet efter "vårt" tält hos tältförsäljare i flera länder. Hösten 2004 upptäckte vi företaget Obelink (i Nederländerna).
Det var (och är) Europas största leverantör av campingartiklar. Allt från mini-grillar till stora husvagnar. De hade flera hundra tältmodeller, så här var det bara att välja och vraka.

Numera finns sajten både på
nederländska (obelink.nl), tyska (obelink.de) och engelska (obelink.eu). Sortimentet kan skilja sig från sajt till sajt, en del säljs bara från Nederländerna, sådant som inte kan skickas med post (gas mm) finns bara i deras 65000 kvadratmeter stora butik i Winterswijk.

Efter lite letande och jämförande hittade vi det tält vi ville ha. Det hette Athene. Reklambilden såg ut så här:

Det var gjort i polyester, hade tejpade sömmar, bra ventilationsmöjligheter, golv för hela ytan medföljde, det hade glasfiberstänger, flyttbar framvägg, två separata sovtält med 40 cm mellan tälten (där vår klädställning får plats), längsgående stabiliseringsstänger mm. Storlek 500 x 380 x 210 cm och vikt 20,6 kg.
Tältet beskrevs som "Mycket rymligt, ytterst hållbart tält med ståhöjd. Material: Polyester 4000mm." Det sista är siffran som anger vattentäthet. (Ett extremt bra värde, 1500 mm hade räckt.)
De långa glasfiberstängerna (som löper i bågar över tältet) består av kortare bitar som sitter ihop med resårband, och alla fyra bågarna är lika långa. Man kan helt enkelt inte göra fel, det finns ingenting man kan förväxla.
Första gången satte jag upp tältet ensam, det tog ungefär en halvtimma. I fortsättningen fick jag hjälp av min fru, då gick det på 20 minuter.

Vi sålde vårt tidigare tält och beställde / betalade Athene-tältet. Efter bara några dagar levererades tältet till vårt hem.

Vi hade det här tältet under tre kortare vistelser + sju treveckorssemestrar.
Det utsattes för en åskstorm i Tyskland då pinjeträd fällde sina tunga kottar över tältet samtidigt med ett skyfall. Soliga och varma dagar (ibland närmare 40 grader i skuggan) i Holland. Ett år tvingades vi sätta upp tältet i en storm (men det gick -- efter en halvtimma stod det fastspikat och klart för inflyttning). Så man får nog säga det var ett tåligt tält.

En bild från Tyskland strax efter regn/åska/pinjekottbombningen. Lägg märke till bilens storlek jämfört med tältet. Bilen är en Peugeot Partner (1,80 hög och ungefär lika bred). Dåligt väder första dagen gjorde att vi valde att ha frontväggen (som var flyttbar) längst fram.




Här är det varmare väder, frontväggen flyttad halvvägs in i tältet, det ger en rymlig uteplats under tak.

Här är tältet dagen efter att vi satte upp det under en storm i Hoek van Holland.
(Som synes har vi här sidolinorna anslutna, de behövdes under stormen.)

Några fler bilder från samma semester:

Vår” del av den över 8 mil långa kusten:

Kubhusen i Rotterdam (ja, du ser rätt, de står på sin spets) och en liten del av den enorma basaren i Beverwijk med över 2000 affärer och 60 matställen.

Som säkert framgår trivs vi bra med att tälta. När Athene-tältet till slut gav upp efter sju år och min misshandel (en metallstång rakt igenom tältväven...) hittade vi ”Obelink Living” (hos Obelink) och köpte det:

Snyggt, lättmonterat, och med en halvmeters tak utanför ingången som gör att man kan ha öppet den stora ventilen (mörk yta uppe vid taket under ”kepsen”) även om det regnar. Golvet är fastsytt och går upp på sidorna. Vid ett rejält skyfall då vattnet stod centimeterhögt på campingen var det torrt och fint inne i tältet. Så nästa gång det är aktuellt med tältinköp blir det ett med fast golv igen. För regnar gör det ju i bland.
De raka väggarna med tämligen liten lutning är fästa vid utanpåliggande metallstänger med snäppfästen. Längst upp är metallstängerna inåtböjda, och i dem sitter takbågarna av glasfiberarmerad plast instuckna. Det ger ett mera ”husliknande” utseende än de tunneltält som har böjda glasfiberstavar hela vägen. (Athene här ovan, och det nyare Lugano 6.)
Tältet tål rätt mycket, men i Juli 2015 drabbades Nederländerna av den värsta orkan de haft sedan mätningarna började runt år 1900. Och vi var där.
"Vårt2 område av kusten drabbades av 34 m / s, dvs full orkan. Träd fälldes, och till och med "stormsäkra" förtält till husvagnar, med extra kraftig väv och tjocka stålställningar, fick rejäla skador. Hur det gick för oss?

Plastringarna till linorna brast, och när jag i stället knöt fast marklinorna direkt i tältet brast själva linorna! Sidostolparna kunde då inte hålla emot trycket. Några böjdes och vek sig, andra vreds. Och när infästningen i taket vred sig splittrades takbågarna och de avbrutna och splittrade bitarna skar sönder tältväven. Efter bra några minuter var tältet jämnat med marken:



Campingägarna var oerhört snälla, och lät oss stanna i en campingstuga några dagar under tiden som alla textilier torkade. Tältet var i spillror och en mobiltelefon vattenskadad. Men i övrigt klarade vi oss helskinnade.

Lärdom: Kan man inte placera tältet vindskyddat bör man lyssna på väderrapporten, och varnar man för orkan bör man ta ner tältet innan det är för sent... 

Vårt nästa tält blir kanske ett likadant i alla fall, chansen att en likadan orkan dyker upp just när vi campar är rätt liten. Eller också blir det ett konventionellt tunneltält av samma typ som Athene, möjligen väljer vi Lugano 6, också från Obelink.

Vi undviker alltså inte Obelink bara för den här olyckan. Tror inte att särskilt många tält över huvud taget klarar en riktig orkan.
Och andra saker vi köpt där har varit av förhållande hög kvalitet trots låga priser.

Länkar: obelink.nl (huvudsajten, text på nederländska).
Förstår du inte nederländska, kanske sajterna på
tyska (obelink.de) eller engelska (obelink.eu) är bättre.


TÄLTMATERIAL OCH DERAS EGENSKAPER:

Bomull är stabilt och tål solljus mycket bra. Visserligen kan färgen blekna, men själva duken brukar hålla i åtminstone ett årtionde vid vanlig semestercamping några veckor om året.
Med tiden börjar väven läcka in vatten och man måste förnya impregneringen (vilket i och för sig inte är så svårt, det finns ju impregneringsspray).
Största nackdelen är vikten och mögelrisken. Torr bomullstältväv är tung. Våt är ännu tyngre. Och om tältet tas ner vått måste man packa upp det så fort man kommit hem och låta det torka, annars kan det angripas av mögel eller röta. Naturmaterial är ju tyvärr "mat" för vissa mikroorganismer. Enligt en holländsk sajt vi hittat (vars siffror också återges för de andra materialen) kan ett välskött bomullstält hålla för 20 - 40 veckors användning (medeltung till tung bomullskvalitet). Men, som sagt, det kräver skötsel -- ingen inpackning vått, och om så ändå skett, uppackning igen snarast för torkning. Och förnyad impregnering när det behövs.
Bomullstält är också förhållandevis dyra.

Tält av syntetväv ruttnar inte, och klarar därför att packas ner våta utan risk (förutom lukten av surt vatten om tältsäcken är för tät).
Två material dominerar:

Nylon / polyamid är mycket starkt i förhållande till sin vikt. Väven är inte vattentät, och beläggs därför vanligen med en tätande yta av PU (polyuretan) - eller silikon.
Nylon tål inte UV särskilt bra, och används därför nästan bara i små fjälltält, i stort sett aldrig i tält avsedda för campingsemestrar i sol och värme.
Nylonets styrka gör att tälten kan göras mycket lätta, ett litet tvåmanstält kan väga 1-2 kg. Livslängd 8-20 veckor.

Polyester är inte riktigt lika starkt i förhållande till sin vikt som nylon, och väven får därför göras litet tjockare, men fortfarande är vikten mycket lägre än för motsvarande yta bomullstältväv. Polyester är relativt UV-tåligt, och väven görs vattentät med PU-beläggning. Snabbtorkande. Livslängden hos ett lätt polyestertält beräknas till 20 - 35 veckor, lite beroende på vävens kvalitet och vad den utsätts för.

"Rip-stop" är inget material, utan en vävteknik som används i nylon- och polyestertält för att öka hållbarheten utan att nämnvärt öka vikten. En kraftigare tråd vävs in med ett par millimeters mellanrum, så att väven får ett rutnät av kraftigare tråd än resten av väven.
Det verkar som om rip-stop har blivit standard, även om ett tält har rip-stop-väv står det sällan det i annonser numera.

Nylon- och polyestertält måste i praktiken ha tejpade sömmar, annars kommer vatten att läcka in i de hål som orsakas av sömmen, när det regnar.
På bomullstält får man i stället se till att det finns tillräckligt med impregnering i sömmarna.

mm vattenpelare” (mmvp) är det mått som visar tältdukens täthet mot regn. I princip ställer man ett långt rör ovanpå en bit väv (som hålls tätt mot rörkanten) och så fyller man på vatten. När vattnet nått en viss höjd (räknat i mm) blir trycket så stort att vattnet pressar sig igenom väven. Det är denna siffra man anger när man vill tala om hur tätt tältet är. Man kan tycka att vattentjockleken på ett tält är så liten (bara någon mm även vid kraftigt regn) att det inte spelar någon roll, men det tryck vattendropparna ger mot väven när de slår in i den vid ett skyfall är inte försumbart. Vanliga siffror för trecking- och fjälltält som skall tåla tuffa förhållanden är 1400-1800 (siffror från svenska tältsäljare på nätet) och 2500 mmvp och uppåt betraktas som toppkvalitet för belagd syntetväv.

Viktigt tips:
Extra skyddsgolv under / mellan sovtälten. Något som tyvärr inte brukar ingå när man köper tält.
Sovtälten har visserligen glasfiberarmerade golv, men det känns ännu tryggare om man dessutom placerar dem på en bit presenning, det kan ju ligga någon vass sten där man sätter upp tältet. Man kan köpa lättviktspresenning hos Clas Ohlson, Biltema, Jula och andra ställen. Endera klipper man ut en lämplig storlek, Eller också spikar man rakt igenom presenningen, det går också bra.

Vårt tips när det gäller materialval:

Rip-stop-vävd polyester, med tejpade sömmar, och vattentålighet på minst 1400 mm vp.


Övriga campingtips:

Skaffa bekväma tillbehör.
Att ligga på:
En c:a 20 cm tjock ”Luftbädd” är mycket bekvämare än ett liggunderlag. Finns hos Biltema, Jula, Clas Ohlson och liknande företag, och priset brukar vara mellan 100 och 150 kr för enkelmadrass. OBS! Enkel-luftbädden är ofta över 70 cm bred, men fortfarande envisas tälttillverkare att räkna 70 cm per person. Två luftbäddar (c:a 150 cm bredd) ryms alltså inte i ett tvåmanstält om bredden är den typiska 140 cm. Dumt, men så är det. Så om du ska köpa ett litet tält för två personer, försök hitta ett där sovtältets bredd är åtminstone 150 cm. Gärna lite mer, så att man har en yta mellan madrasserna man kan stå på när man ska lägga sig / stiga upp.
Har man tillgång till el (från bilen eller nätet) är en elpump för c:a en hundralapp inte alls fel. Pumpningen går på två minuter utan minsta ansträngning, och man använder den också för tömning, så att all luft är borta när man viker ihop bädden. Då ryms den i sin orginalkartong. Med några liter luft kvar är det knepigare...
Har man inte tillgång till el, välj en stor fotpump (två plattor med en plastbälg emellan) som har flyttbar slang (fyllning / tömning). Den gamla ”gummibubblan” är väldigt långsam när man pumpar, och att kunna tömma madrassen ordentligt underlättar som sagt när den ska in i sin paket igen.

Bord och stolar:
Skaffa bord och stolar i fullstorlek. Moderna material gör att vikten ändå blir låg samtidigt som man sitter bekvämt. Stoppade stolar kan verka bra för kalla kvällar, men tänk på att de blir svettiga varma dagar. Lösa sittdynor som bara används när de behövs är bättre.

Har man tillgång till el på campingen är en elektrisk kylbox inte fel. Kolla bara siffran för kylförmåga. På en del boxar är den uppemot 25 grader under omgivningstemperatur, men för andra bara 10-15 grader vilket är i minsta laget om man vill förvara färskvaror i boxen varma sommardagar.
För uppvärmning av kaffevattnet på morgonen är oftast en mindre elektrisk vattenkokare billigare än att värma samma vatten med gas, även om kWh-kostnaden är uppemot 5 kronor på en campingplats.

Campingkök: Det finns numera sådana som drivs med en engångsgastub och har piezotändning. I med tuben, slå om en omkopplare, vrid på gasen, i ändläget tänds den. Låg vikt, enkel packning. Kanske inte lika hög kvalitet som riktigt dyra campingkök, men väldigt bekvämt.


Telefon: 070 776 00 45, säkrast vardagar 11-17. E-post: email@valutronic.se