ögtalare förstärkare RIAA förförstärkare hifi hi-fi bilstereo bilhögtalare VW Volkswagen Volvo Dacia ritningar högtalarsatser baselement diskantelement bas diskant foto fotografering kamera digital kamera digitalkameror LCHF bantning kolhydrater camping tält semester


Besök oss gärna på Facebook!



besökare hittills. Counter: http://www.digits.net


Om optiska kablar och kablar i allmänhet...

Varför har vi inte inbyggd DAC (DA-omvandlare) i våra förstärkare? Så att man kan ha optiska kablar mellan signalkälla och förstärkare?

1) Tekniken är inte mogen ännu. Som elektronikföretag har vi tillgång till facktidskrifter där utvecklingen av DAC:ar ibland beskrivs.
Det finns för närvarande flera varianter på kontaktsystem flera varianter av kodning flera bithastigheter mm. och utvecklingen fortsätter.
Att bygga in en variant nu kan innebära att förstärkaren upplevs som gammalmodig redan inom några år om en annan variant blir standard.
Det är ungefär som när videobandspelarna kom på 1970-talet:
Philips släppte ett system 1972 som inte slog alls.
Sedan kom Sony med Betamax, och snart fanns också VHS, Video 2000 (Philips), Sanyos V-Cord och Quasars Great Time Machine (vad det nu var, har inte sett någon i Sverige).
Vad hände? Det tog bara några enstaka år, så var VHS standard. Filmuthyrare hade bara VHS, man kunde inte ens köpa nya kassetter att spela in på. Massor av videobandspelare gick till skroten.
Nu är digital kodning / optisk överföring / digital avkodning vara i en liknande situation: Det finns flera olika varianter, flera är på väg, och ingen vet vad som blir standard. Om det blir någon.

2) DAC:ar har än så länge inte perfekt ljud. Att bygga in en DAC skulle innebära att vi får en ingång med lägre ljudkvalitet än det övriga. Inte bra för vårt rykte, och dessutom kanske en lite bättre DAC dyker upp om några månader. Då har vår DAC inte bästa ljudet längre, och endera försämras ryktet eller också måste vi konstruera om. Och nästa gång ett framsteg görs, konstruera om igen... och de som köpt "förra generationen" av vår förstärkare skulle känna sig omkörda.

3) En modern dator har extremt hög ljudkvalitet på analogutgångarna. HD-audio med hög samplingsfrekvens och låg brusnivå / låg distorsion är standard sedan ett antal år på stationära datorer, och även många bärbara enheter där ljudkorten tillåts dra lite ström har det. (Dock: Mobiltelefoner, där strömförbrukningen måste hållas låg, har i regel sämre ljudkretsar.) Varje ytterligare omkodining (analog till digital, digital till analog) ger en försämring av ljudet. Så hittills finns ingen bättre lösning (ljudmässigt) än analog överföring från dator (eller CD- eller DVD-spelare) direkt till förstärkare. Datorn gör jobbet perfekt, bättre än de flesta DAC:ar man kan köpa, och sedan används den signalen utan ytterligare omvandling, bara förstärkning (om förstärkaren är helt analog, förstås, det gäller inte hemmabioförstärkare eller klass D-förstärkare).

Om man helt enkelt inte vill ha analoga kablar rekommenderar vi att man köper en separat DAC, med den anslutningsstandard man har i övrigt, och ansluter den till vår förstärkare.
Om man vill uppgradera när nästa generation DAC:ar kommer, eller tvingas byta för att man valt en variant som fasas ut, räcker det med att byta bara DAC:en, man behöver inte byta hela förstärkaren.

Så eftersom DAC:ar är under utveckling, men våra förstärkare redan är i toppklass, är en extern DAC lösningen om man måste ha optisk överföring. Vi vill inte riskera att bygga in ett system som snart är föråldrat.
(Analog signal och RCA-kontakter har varit Hi-Fi-standard sedan 1950-talet, det är standard i PA- och proffs-sammanhang och lär så förbli under överskådlig tid. Så när ny DAC-teknik kommer är det inte något problem att ansluta den nya DAC:en till en förstärkare med RCA-ingångar.)

Om du är rädd för att långa analoga kablar skulle försämra ljudet -- glöm det. Det skrivs en massa dumheter på nätet om kablar, men i vår butik har vi fem meter av en lågpriskabel mellan dator och förstärkare, och 0,75 kvmm högtalarkabel (HK-8) till högtalarna. Och ljudet är så bra att de flesta häpnar när de hör det.
Tänk på detta när du läser åsikter om kablar: Det går inget ljud i kablar, bara elektriska signaler.
Och kunskaperna om hur elektricitet beter sig när det gäller audiofrekvenser (upp till 20 kHz) är väldigt säkra. Alla beräkningar man gör kommer att stämma med verkligheten.
Skriver någon att det är viktigt att kablarna är lika långa till båda högtalarna för att undvika fasfel är han/hon ute och cyklar. Det går inget ljud (340 m/s) i högtalarkablar, det går elektricitet (300 000 000 m/s) i kablarna. Om en kabel är tre meter längre än den andra blir tidsskillnaden c:a 0,001 mikrosekund. Tusentals gånger mindre än någon människa kan uppfatta.
Om någon påstår att en kabel måste vändas i en viss riktning... Samma sak. Personen (eller säljaren) har inte förstått vad som går genom kabeln (om han/hon inte helt enkelt ljuger). Det går växelström, och precis lika många elektroner som rör sig mot förstärkaren går också i andra riktningen. Skulle strömmen (elektroner eller "hål") gå i en riktning skulle en likspänning byggas upp tills det blir blixturladdningar i rummet.
Om någon säger sig höra skillnad på en meter signalkabel beroende på vad den kostar (dyrare = bättre), samma sak. Induktans (bråkdelar av uH) och kapacitans (max 100 pF / m) och resistans (milliohm per meter) har ingen märkbar inverkan, hur mycket "guldöron" man än har. En signalkälla med typiskt 0,1 - 10 ohms utimpedans kommer effektivt att kortsluta all påverkan kabeln annars skulle ha. Och inimpedansen hos en förstärkare (10 kOhm eller högre) gör att kabelns impedans upp till 20 kHz (några milliohm, ett hundratal pF och någon bråkdel av en uH) blir helt försumbar även om kabeln skulle vara uppemot tio meter eller mer.
Om inte signalkällan (dator, CD, DVD, DAC) eller förstärkaren är felaktig kommer kabeln inte att ha någon hörbar påverkan alls.
Inom elområdet, när det gäller låga frekvenser som audio, är vetenskapen "exakt". Man kan räkna ut i förväg hur olika komponenter kommer att påverka en elektrisk signal, och när man sedan testar har det också blivit exakt så, varje gång. Det är fysik, inte mystik.

Så varför finns det så många åsikter om t.ex. kablar?
Hörseln är i hög grad styrd av hjärnan. Man kan skärpa hörseln eller slölyssna, och skillnaden blir stor.
Om man t.ex. ber dig att lyssna på ett visst musikstycke, utan att göra någon precisering av vad du ska lyssna efter, får du ett visst intryck. Om man sedan ber dig lyssna på samma stycke, men den här gången säger "Lägg märke till..." och nämner ett visst instrument, vad händer? Du lyssnar mera noggrannt på det instrumentet och hör det avsevärt tydligare. Du kanske inte ens hörde att instrumentet fanns där vid första lyssningen, men nu hör du det tydligt.

Antag nu att man gjort ett kabelbyte mellan din första lyssning och den andra. Vad tror du då? Tyvärr verkar många tro att skillnaden beror på kabelbytet. Men så är det alltså inte. Du hade hört samma "förbättring" också utan kabelbytet, helt enkelt för att du skärpte hörseln. Och du behöver inte ens bli övertygad av någon annan. Du köper en dyr kabel och förväntar en förbättring. Det räcker för att din hjärna ska lyssna mera uppmärksamt den närmaste tiden, och du tycker att du gjort ett bra köp. Men var beredd på att effekten klingar av, och inom en inte alltför lång tid låter allt som vanligt igen. Och om någon i smyg skulle byta tillbaka till dina gamla kablar, och du inte ser det, skulle du inte märka det. Vi har testat vid en ljudmässa. Vi tejpade fast rejäla kablar mellan förstärkaren och högtalarna, men hade tunna trådar (0,1 mm lackad koppartråd) för den verkliga anslutningen. Alla som lyssnade tyckte att det lät jättebra. En person som, efter att ha berömt oss för det fina ljudet,  sedan fick veta att det var de nästan osynliga trådarna, inte den grova kabeln, som var inkopplade... blev arg. Han kände sig lurad. Men egentligen borde han känt sig lurad av den säljare som fått honom att köpa de "brandslangar" han hade i sitt rum.
Det är ungefär som om du är i ett rum där flera par talar med varandra, alla lika högt. Om du inte har någon "bokstavskombination" som hindar saken kan du ganska lätt koncentrera dig på vad ett av paren säger, och följa just den konversationen, trots att de andra paren talar ungefär lika högt. De du lyssnar på hamnar i förgrunden, de övriga i bakgrunden. Hjärnan har en fantastisk förmåga att sortera ut det man själv vill lyssna på.
Det här fenomenet utnyttjar kabelmånglare: De bygger upp en förväntan hos dig, så att du skärper hörseln när du lyssnar -- och den fina kabeln låter bättre. Inte för att den är bättre, utan för att din hjärna funkar som den ska.

Det är egentligen bara när man INTE vet om att en förändring har gjorts, men ändå hör den, som man vet att något verkligen hänt.
Som när min fru kom in i butiken och vi hade kopplat in en besökares förstärkare för jämförelse. Det var den som spelade, men det visste inte min fru. Hon skulle upp på andra våningen för att montera kretskort, men tvärstannar halvvägs, vänder sig mot mig och säger bekymrat: "Stefan, jag tror att förstärkaren håller på att gå sönder". Hon trodde alltså att det som vanligt var vår CM-100-förstärkare, men hörde ändå skillnaden direkt. Då är det en veklig skillnad, inte en inbillad eller förväntad skillnad.
Så det är när man inte har en aning om att ett byte av förstärkare / kabel / mikrofon / högtalare eller vad det nu är, har gjorts, men ändå hör skillnad, som det verkligen har hänt något. Hörseln är bara neutral när vi eller andra inte försöker styra den, för då tar hjärnans "filtersystem" över.
Så...
Analoga eller digitala kablar? Vi rekommenderar analoga om signalkällan är bra, t.ex. en stationär dator med HD-audio (eller en bärbar med ett bra externt ljudkort), eller en bra CD- eller DVD-spelare.
Digital signalöverföring är som sagt fortfarande i ett utvecklingsskede, någon standard har inte utkristalliserats, men om du ändå vill ha det -- välj en extern DAC ansluten till en riktigt bra analog förstärkare, så slipper du byta hela förstärkaren varje gång du vill hänga med när något händer i den digitala världen...
Återigen vill jag jämföra med videokassetterna på 1970-talet. Video 2000 från Philips och Sony Betamax hade bäst bildåtergivning. Men det hjälpte inte. Bara efter några år var VHS standard, de som köpt något annat fick slänga sina prylar, ville man hyra en film fanns bara VHS-formatet och ganska snart kunde man inte inte köpa nya kassetter i handeln.
Sedan kom ett antal digitala videoformat på skivor (i början stora som LP-skivor med max en halvtimmas speltid) men även där överlevde bara en typ: DVD. Och nu är det Blueray. Om några år är det .... tja, vem vet? Och hur många unga människor köper sin musik på CD nuförtiden när man har Spotify och andra musiktjänster?
Men hela tiden har man kunnat behålla sin TV och sin analoga förstärkare, tack vare att de inte haft det andra inbyggt. Så det finns en finess med att ha det som förändras på utsidan, och behålla det som redan är perfekt på insidan.  Så än så länge bygger vi inte in DAC:ar i förstärkarna.
/Valutronic, Stefan Berge, januari 2017










Telefon: 070 776 00 45, säkrast vardagar 11-17. Samma nr för SMS och Swish. E-post: email@valutronic.se