Jag var ett ovanligt barn.
Visst, jag lekte, cyklade, åkte skidor och annat som alla andra barn, men jag gjorde också saker som inga andra av mina kamrater gjorde:
Som fyraåring började jag leka med elektricitet. Jag fick en liten "ellåda" med ledningar, ringklockor, lamphållare, strömbrytare, en transformator (4,5 volt om jag inte minns fel) och lite annat. Jag hade redan lärt mig läsa så jag kunde förstå de kopplingsexempel och förklaringar som fanns i satsen.
Tre år senare, i sjuårsåldern, började jag experimentera med elektronik, så när andra barn precis hade lärt sig läsa innantill hade jag börjat plöja igenom böcker om elektronik och göra egna konstruktioner. Inga komplicerade saker, men i alla fall, exempelvis en liten klass A-hörlursförstärkare. Som 16-åring öppnade jag mitt företag (SB-Elektronik hette det på den tiden) och började sälja olika former av elektronik som jag själv konstruerat. Förstärkare, larm, miniatyrsändare, optisk elektronik mm via postorder.

När jag som 19-åring började på CTH var jag en riktig ljudnörd.
Jag köpte en direktdriven skivspelare av hög klass, och installerade efter något år en japansk kvalitetspickup, som omräknat till dagens penningvärde kostade närmare 10 000 kr.
Jag var en så utpräglad ljudnörd (eller ska vi vara snälla och säga "audiofil") att jag köpte skivor med högklassiga inspelningar trots att jag ogillade själva musiken.
Jag satt alltså och njöt av ljudkvaliteten, trots att jag ogillade själva musiken. Då är man rätt nördig, eller hur?

Så kom jag i kontakt med ett litet sällskap som just hade kommit igång i Göteborg: Ljudtekniska sällskapet.
Det hör till saken att det då var helt icke-kommersiellt. Det var inget forum för köpa / sälja utan allt gick ut på att testa musikanläggningar och deras komponenter, helt obundet av sponsorer eller andra kommersiella intressen.

På den tiden var jag som de flesta andra ljudnörd-kompisar -- jag var ganska godtrogen och litade på det som olika säljare och tester i tidskrifter påstod.

Hur som helst, en kväll skulle vi testlyssna olika högtalarkablar. Om jag minns rätt var vi ett hundratal samlade i en speciell hörsal med bra akustik.
I framkanten av podiet stod två högtalare, det var allt vi såg. Ett stort draperi skymde allt utom högtalarlådornas fronter. Det var ett par riktigt bra högtalare, Acoustic Research:s bästa.
Vi kunde som sagt inte se vad som hände bakom högtalarna, men en man kom fram framför draperiet och berättade vad som hände.
Först skulle vi lyssna på ett stycke med vanlig lampsladd (2 x 0,75 kvatmellan slutsteg och högtalare.
Vi fick lyssna några minuter på ett klassiskt stycke med full orkester för att verkligen kunna bedöma ljudkvaliteten.
Sedan blev det liv och rörelse bakom draperiet, och mannen på podiet berättade att de bytte från lampsladd till en riktigt fin audiofil-kabel (16 kvadratmillimeter om jag minns rätt).
"Och hör nu vad som händer med trummor och cymbaler". Och så spelades samma stycke igen.

Mannen på podiet bad oss som hört en tydlig förbättring räcka upp handen.
Jag och nästan alla andra räckte upp handen.
När vi satt där med handen i luften drogs draperierna bort, och där hängde lampsladden i alla fall...
LURAD! Så kände jag mig. Jag (och nästan alla andra) hade ju verkligen hört skillnaden.

Det här var en ögonöppnare för mig. Hur kunde vi bli så lurade?
Varför hörde vi en tydlig skillnad när det bevisligen inte fanns någon?

"Mannen på podiet" förklarade:
Vi hade räknat med en förbättring, vi förväntade oss bättre ljud efter "bytet" av kablar.
Och vad händer då? Hjärnan "skärper" hörseln, och man hör fler detaljer än när man "bara lyssnar".
Så om man köper en audiokomponent som man övertygats om ska ge bättre ljud så kommer man också att uppfatta ljudet som bättre, även om det är identiskt. Det här har en förklaring...

Psykoakustik - viktigt för att förstå vad som är av betydelse
Psykoakustik försöker beskriva människans subjektiva uppfattning av ljud. För till skillnad från mätinstrument är vår hörsel synnerligen opålitlig.
Det beror på att hjärnan -- medvetet eller undermedvetet -- påverkar hur vi uppfattar ljud.
Du kan ligga och sova under ett åskväder då regnet smattrar mot rutan och åskan mullrar utan att vakna.
Men så piper det till i väckarklockan och du vaknar direkt, trots att det pipet är tusentals gånger svagare än de andra ljuden som du inte vaknade av.
Utan att du är medveten om det har hjärnan "skruvat upp" känsligheten för väcksignalen, men dämpat känsligheten för åska och regn, så att du kunnat sova trots ovädret.

Samma sak om du kommer in i ett rum där tre par för var sin konversation, ungefär lika högt. Du kan koncentrera dig på att lyssna på vad ett av paren talar om, och du hör vad de säger. Sedan kan du i stället välja att lyssna på ett annat av paren, och du hör vad de säger. Hjärnan styr (i det här fallet medvetet) vad du hör och inte hör.

Hjärnan är alltså fantastisk på att styra hörseln så att man hör det man vill höra, och filtrerar bort det man inte är intresserad av.
Det var det som hände i "kabeltestet" här ovan. Vi förväntade oss en skillnad, hjärnan styrde om intrycken, och vi hörde en skillnad. Trots att den inte fanns i verkligheten. Och det intressanta är att det gällde alla som hade förväntat sig en skillnad. De som var skeptiska från början (men de var få) hörde förstås att det lät lika, för deras hjärnor hade inte skevat till hörseln som hos oss andra.
Hade jag redan på den tiden haft de kunskaper jag har nu, hade jag inte fallit för det här "testet". Resistansen hos en väldigt klen eller väldigt lång kabel sänker volymen. Serieinduktansen och parallellkapacitansen hos en mycket lång kabel sänker diskanten. Men ingenting hos en kabel gjord av koppar, silver eller någon annan vanlig metall kan påverka själva ljudkvaliteten, metaller har bara linjära elektriska egenskaper och kan därför inte ge distorsion. Skicka in en totalt ren sinuston i ena änden av en kabel, hur billig eller dyr den än är, och det kommer ut en lika ren sinuston i andra änden. Kanske med lägre amplitud om kabeln är lång, men absolut inte med någon distorsion.
Som sagt, man kanske hör en skillnad, men den är orsakad av hjärnans förväntningar.
Det här handlar alltså inte om åsikter. Det handlar om kunskap i el och elektronik samt psykoakustik. Har man det kan man förstå varför det ibland blir en skillnad mellan det verkliga ljudet och upplevelsen av det.

Att kablar inte påverkar ljudkvaliteten ville vi bevisa för ett antal ljudnördar för några år sedan, så vi ställde upp på en DIY-hifimässa i SKF:s lokaler i Göteborg. Olika personer, många rejäla ljudnördar, ställde ut sina högtalare och annan hifi, och vi fick också vara med eftersom vi sålde högtalarbyggsatser.
    I vårt rum stod en bra CD-spelare, en hyfsad förstärkare (NAD) och våra SQ-50-högtalare.
Och så hade vi två (!) uppsättningar högtalarkablar:
Dels 2 x 6 kvmm "audiofilkablar" av fint märke. Men de var bara fasttejpade bakom förstärkaren och högtalarna, inte anslutna. Bara som uppvisning för dem som trodde att det behövs grova kablar för brar ljud.
Dels de kablar som faktiskt var anslutna i praktiken. Men de kunde knappt synas, för en sådan "kabel" bestod bara av två extremt tunna (diameter 0,1 mm) lackade koppartrådar. (Area 0,008 kvadratmillimeter.)
    Killen i nästa rum hade däremot "brandslangar", alltså rejält grova kablar, mellan förstärkare och högtalare. Men det var måttligt bra högtalare så ljudet var lite "lagom" bra.
Efter en stund kom han in i vårt rum, och säger efter någon minut "Oj, väldigt bra ljud, men räcker verkligen de kablarna?" och så pekar han på de kablar han ser, dvs de 2 x 6 kvmm-kablar vi bara tejpat fast.
Nej, säger jag, det är inte de kablarna.
Tänkte väl det, men var är de? säger han, och jag går fram och håller handen bakom 0,1-trådarna så att han kan se dem.
DRIVER DU MED MIG? säger han, rejält upprörd. Så jag ber honom kolla själv, och då ser han att det verkligen är de extremt tunna trådarna som är anslutna.
Nu kunde jag inte hålla mig, utan påpekade för honom att han själv nyss sagt att det lät väldigt bra. Och att jag hade sett hans brandslangar ...så någon hade drivit med honom...

För så är det. Man utnyttjar psykoakustiska effekter (medvetet eller omedvetet) och övertygar en person om att en kabel låter extra bra. Så låter man honom provlyssna den "fina" kabeln, och eftersom han tror att det är en skillnad kommer hans hjärna att skärpa hörseln lite extra, och han upplever de "förbättringar" som säljaren sagt att han ska höra.
Inte för att den är bättre i verkligheten, utan för att hjärnan fungerar så. Och så länge man är övertygad om att den nya kabeln är bättre än den gamla kommer man också att få den känslan. Men den går över med tiden, och då kanske man är på jakt efter ännu bättre kablar... trots att det inte är deras fel om det inte låter perfekt.  Pengar man borde satsa på att i stället byta det som påverkar ljudet, dvs förstärkare och högtalare.

Jag har som sagt själv gått på det här, vid LTS:s "kabeltest" jag beskrev tidigare här på sidan. Kvällen fortsatte med ytterligare provlyssningar, men när vi nu gjorts medvetna om hur hjärnan styr hörseln kunde ingen av oss peka ut någon av alla kablar som testades som vare sig bättre eller sämre än de övriga. Några tyckte si, andra tyckte så. Statistiskt sett var dock resultatet solklart: Ingen påverkan.
Men... som en av våra kunder skrev i ett mejl:


Och egentligen är det inte så Naturlagarna, däribland de som gäller el och elektronik, gäller. Och forskningen i psykoakustik har gett en bra bild av vad man kan uppfatta, och vad man inte kan uppfatta. Så det är inte alltför svårt att i förväg beräkna om en komponent i en ljudanläggning kommer att ge en förändring som hörs eller inte hörs. Och när det gäller kablar är deras påverkan av ljudet totalt försumbar.

Skivspelaren jag skrev om på den här sidan, då?

Det som testaren påstod var att basen gick djupare och baspulser var tydligare hos den nyare skivspelaren, jämfört med den förra modellen. Trots samma pickup, samma tonarm.
Tänk nu efter... Vad är det som ger signal ut från pickupen? Det är inbördes rörelse mellan spolar och magneter. Det enda som påverkar nålens rörelser är skivspåren. De driver nålen i sid- och höjdled, och de rörelserna fortplantas till spolsystemet och man får den signal som förstärks och till slut når hörlurar eller högtalare som musik.
Om en grammofon inte är helt sjukt felkonstruerad kommer pickuphuset att stå relativt stilla när skivan spelas upp, förutom den mycket långsamma rörelsen inåt allteftersom skivan spelas.
Om motorn gör att skivan vibrerar eller går ojämnt i hastighet blir det störningar. Om skivtallriken är dåligt centrerad blir det svaj. Om kablarna är dåligt skärmade blir det störningar från annan el, men... ingenting av detta påverkar om basen blir kraftig eller inte. Det handlar bara om relativt små ytterligare tillägg till det inspelade ljudet.
Så det är ingen tvekan om saken -- när man påstår att det blivit bättre bas trots samma pickup och tonarm, så är det en osanning. Medveten (helidesannons i tidningen) eller omedveten (psykoakustisk effekt, se ovan).




Det som man ville visa är hur hörseln faktiskt fungerar. Den är inget neutralt mätinstrument, utan styrs i själva verket kraftigt av de förväntningar man har. Man kan "skärpa" hörseln när man vill det. Och det var precis vad vi hade gjort. I det första fallet förväntade vi oss inget speciellt, och hörde därför inget speciellt. I det andra fallet förväntade vi oss att trummor och cymbaler skulle höras bättre, så vi lyssnad efter just dem, och hörde dem därför mycket bättre. Så fungerar hörseln, helt enkelt. Så när man hör skillnad på olika kablar är det helt naturligt, förutsatt att man tror att man ska höra någon skillnad. Så fungerar hörseln, helt enkelt. Det man vill höra hör man bättre än det man inte bryr sig om.
Draperiet drogs ihop igen, och nu visste vi att vi kunde bli lurade, så nu lyssnade vi bara, utan förutfattade meningar. Resultatet? Det var ungefär lika många som tyckte att en sladd var bättre än en annan som de som tyckte tvärt om. Alltså precis som det blir när man (som jag gjorde på hemsidan) räknar på saken. Kablar ger ingen verklig skillnad i ljudkvalitet, de har helt enkelt inga olinjära egenskaper och kan därför inte ge någon distorsion. Mycket långa kablar (vi talar om hundratals meter) kommer att sänka volymen på grund av resistansen, och minska diskanten i förhållande till basen på grund av serieinduktans / parallellkapacitans, men det är allt. De kan helt enkelt inte påverka ljudets kvalitet. En ren sinusvåg in i kabeln ger en lika ren sinusvåg i andra änden, helt distorsionsfritt. Det är bara halvledare (dioder, transistorer) och öppna fält (typ de i radiorör) som är olinjära och kan ge distorsion. Inte metaller som det är i kablar.

Jag var med när Ljudtekniska Sällskapet grundades, jag var då chalmerist och studerade elektronik (givetvis...).
På den tiden var LTS en helt icke-kommersiell rörelse. Vi gjorde lyssningstester och det var då jag fick förståelse för hur opålitlig hörseln är. Eller rättare sagt -- hur påverkbar den är av vad man förväntar sig.
Vi gjorde ett lyssningstest av just högtalarkablar som du säger att du hört skillnad på. För att kunna genomföra ett rättvist test fick vi inte se vilka kablar som användes. Ett draperi var så placerat att vi bara kunde se högtalarnas framsida. Draperiet hängde intill och mellan högtalarna, och där högtalarna stod hängde det över dem. Vi kunde alltså inte veta vad som hände bakom högtalarna eller se någon kabel.
Först bad man oss lyssna på musiken med vanlig lampsladd (som på den tiden var 2 x 0,75 kvadratmillimeter).
Sedan bytte man högtalarkabel till 16 kvadratmillimeters specialkabel av högsta klass. Och så bad man oss lyssna på samma musik igen, men nu bad man oss lägga märke till vad som hände med ljudet från trummor och cymbaler.
Så satte man igång musiken igen, och vi lyssnade. Efteråt bad man dem av oss som hört en tydlig förbättring att räcka upp handen. Om jag minns rätt var det bara 2 - 3 av över hundra närvarande som inte gjorde det. Jag själv hade hört skillnaden, så jag tillhörde dem som räckte upp handen.
Då lyfte man upp draperiet och där hängde lampsladden. Man hade inte bytt kabel alls, men eftersom vi förväntade oss en förbättring hade vi också hört en förbättring -- trots att ingenting hade hänt.
Det här måste man ha klart för sig. Hörseln är INTE att lita på. Den styrs av hjärnan. Om man övertygas om att en viss kabel låter bättre än en annan så blir det också så.
När vi hade gjort det här började jag intressera mig för "psykoakustik". Det är inte så konstigt som det låter. Det är helt enkelt HUR vi uppfattar ljud och VAD som påverkar uppfattningen. Och det absolut främsta är vår förväntan.
Om vi förväntar att en viss kabel ska ge bättre bas, kommer vi undermedvetet att lyssna noggrannare på just basen och då upplevs den som bättre. (Starkare, renare, fylligare eller vad vi nu förväntade oss. Hjärnan förstärker helt enkelt det vi väntat oss att uppleva.) Men om man gör en mätning (eller beräkning) så ser man att det inte var så i verkligheten.

Så låt oss se rent vetenskapligt på det här med skivspelaren som hade så mycket bättre bas trots samma pickup och samma tonarm som föregående modell.
Det första man måste göra är att försöka förstå hur en pickup fungerar för att kunna bedöma om ett påstående om den kan vara sant eller inte.

I princip är det en dynamisk mikrofon, men i stället för ett membran som fångar upp ljud och får en spole att vibrera i ett magnetfält är det en nål som av skivspåren får en spole att vibrera i ett magnetfält (om det är en MC-pickup, annars är det en magnet som rör sig i en spole. Resultatet är dock detsamma.
Och lägg märke till detta: Det är ENBART nålens rörelse i förhållande till pickuphuset där spolarna eller magneterna (beroende på om det är en MM- eller MC-pickup) är fast förankrade som ger utsignal.
Alltså:
Om själva pickuphuset inte rör sig i höjd- eller sidled betyder det att det enbart är skivspårens förflyttning av nålen som påverkar signalen. Så om tonarmen håller pickupen relativt stilla finns det inga andra faktorer som påverkar ljudet.
Om skivtallriken är gjord av sten eller metall (bara den är tung nog för att inte plocka upp feedback från ljud i rummet eller ge svaj), om det är en 230-voltsmotor eller lågspänningsmotor med nätdel, direktdrift eller remdrift... spelar ingen som helst roll för ljudkvaliteten. För inget av det här påverkar hur nålen rör sig i förhållande till pickuphuset, det enda som ger en utsignal från pickupen.
Om du inte förstått det här än, läs ovanstående text igen.
Om du fortfarande inte förstår, be någon mer lite mer fysikkunskaper och logik att förklara. Det är inget fel på dig, vi är bara lite olika när det gäller förståelsen för olika samband.