Om ett annat slutsteg är tio gånger dyrare än vår Poweramp 5, så måste det väl ha mycket bättre komponenter?
Många tycks tro det, men det är inte sant, inte på långa vägar!

Sedan mitten av 1980-talet har vi monterat uppskattningsvis två miljoner komponenter på kretskort.
Vi har bara råkat ut för fabrikationsfel två gånger under hela tiden -- två keramiska kondensatorer som haft kortslutning från fabriken. I övrigt inte ett fabrikationsfel.
Och om de inte utsätts för överspänning, felinkoppling eller åska kan man kallt räkna med att de håller. Förutsatt att konstruktören sett till att använda komponenter med hyfsat goda marginaler, förstås.

Hur är det då med egenskaper som kan påverka stabilitet och ljudkvalitet?
Ungefär samma sak där:
Förr kunde keramiska kondensatorer lida av "mikrofoni". Ljud i rummet påverkade dem, och man kunde höra i högtalarna när man knackade på förstärkaren. Ville det sig illa blev det distorsion eller till och med rundgång när man spelade högt.
Det fanns också kolmassamotstånd som brusade ganska högt, ellytar som torkade och tappade kapacitans, germaniumtransistorer som inte tålde mycket värme och så vidare.

Men allt detta är historia sedan flera årtionden.
De bästa transistorerna på 1960-talet var sämre än de billigaste i dag.
De bästa kolmassamotstånden var sämre än de sämsta kolfilmsmotstånden. (Dagens lågpristyp.)
De bästa kondensatorerna från 1960-talet slås lätt av dagens billiga standardkondensatorer.

OK, men olika kvalitetsnivåer kostar väl olika mycket?
Visst.
Det finns transistorer med låg förstärkning och högt brus, och sådana med hög förstärkning och lågt brus.
Det finns kolfilmsmotstånd som brusar lite mer än metallfilmsmotstånd.
Det finns långsamma effekttransistorer och det finns snabba. Med låg förstärkning eller hög.

Om man väljer det bästa, hur mycket dyrare blir det?

Vi har utgått från priserna hos en av Europas största komponentleverantörer (i slutet av april 2019 när det här skrivs). Det är 100-priser eftersom det är det vi köper in. Massproducenter köper in i mycket större antal, ofta direkt från fabrikerna, och har därför ännu lägre priser vilket också gör prisskillnaderna ännu mindre.

Motstånd: Enkla kolfilmsmotstånd (0,25 W) kostar 11,5 öre/st, fina metallfilmsmotstånd (0,6W) 14,5 öre
Småsignaltransistorer, Vbe 80 V (eller mer), 100 mA (eller mer):
Medelhög förstärkning (BC174B): 13,3 öre. Hög förstärkning, lågt brus (BC-546C): 13,7 öre
Drivtransistorer, 80 V 2A, behövs bara med bipolära effekttransistorer (BD237): 1,56/st
Effekttransistorer, 100 V, 15A (eller mer):
Vanliga bipolära (BD911): 3,45/st.   Snabba, effektiva HEXFET:ar (IRF540PBF): 5,54/st.

Låt oss säga att ett stereoslutsteg har 40 högklassiga metallfilmsmotstånd, 28 småsignaltransistorer med hög förstärkning / lågt brus och 4 HEXFET:ar, alltså endast de bästa komponenterna. Det blir 31,60.
Bygg i stället samma förstärkare med billiga kolfilmsmotstånd, de lite sämre småsignaltransistorerna och vanliga bipolära effekttransistorer + drivtransistorer (som då behövs). Totalpriset blir då "endast" 28,36.

Tre kronor och tjugofyra öre.

Det är alltså prisskillnaden mellan komponenter som ger halvbra ljud och komponenter som ger ljud i toppklass.
Det du betalar för när du köper en förstärkare för 50 - 100 000 kr är helt andra saker:
Märket. Kända designers för utseendet. Tung låda (lurar många att tro att det är "bra grejer"). Dyr annonsering. Försäljning i exklusiva specialbutiker. Aktieägare som ska ha hög utdelning utan någon arbetsinsats, eller kanske en privat ägare som helt enkelt tjänar enorma pengar. Och så vidare.
Men inget av det här har med ljudkvalitet eller livslängd hos produkten att göra.

Det som påverkar ljudet (elektronikomponenterna) kostar ungefär lika mycket, vare sig man väljer de sämsta eller de bästa. Jämfört med förstärkarens totalpris är skillnaden inte en tusendel.

Så varför låter då inte vanliga massproducerade förstärkare lika bra som de dyra som görs i små serier?

Massproduktion kräver kort monteringstid.
Man har inte tid att montera diskreta komponenter, man väljer i stället integrerade kretsar för att minimera antalet komponenter. Det blir en enkel lösning, kanske inte helt perfekt, men än sen? Det går fort att montera, och de flesta lyssnar inte särskilt noga i alla fall.
De flesta nöjer sig med ljudet i lurarna till mobiltelefonen och inte kräver mer än så. De vill ha "lite ljud" hemma, och dunka-dunka på en fest. Den första frågan det ställer sig när de letar förstärkare är "hur många watt?". 
Det handlar alltså inte om att sitta ner och bara njuta av musiken.
Så en enklare, billigare lösning får helt enkelt duga.
Det är ju oerhört mycket enklare och snabbare att göra en halvbra förstärkare på 2 x 150 watt än en riktigt bra på 2 x 50 watt.

Ska man däremot sälja en förstärkare för 50 000 kr eller mer får man räkna med att kunden ställer högre krav på ljudkvalitet. Så då lägger man kanske ner lite tid på att konstruera förstärkaren för bästa ljud, och kostar på sig drygt tre kronor (!) extra på elektronikkomponenterna för att få ett riktigt bra ljud.
Det gör vi också. Skillnaden är att vi inte tar hutlöst betalt för det, åtminstone inte än.

Men visst är det frestande även för oss att sikta på USA-marknaden och satsa på status genom att höja priset åtminstone tio gånger.
Rika amerikaner är ju lite galna i Europeiskt hantverk, särskilt om det säljs i begränsad upplaga.
Så när en förstärkare är "Made in Sweden", all montering görs för hand, lådan är gjort av äkta nordisk björk, och man begränsar upplagan till låt oss säga 50 förstärkare per år, kan man ta rejält betalt.
Ljudet är redan i toppklass (eftersom vi har satsat på det och vet hur man konstruerar Hi-Fi).
Det är bara priset som är för lågt. För även i USA tror många att lågt pris måste betyda låg ljudkvalitet. Trots att det bevisligen inte är så.