Fototips 1:
Varför inte bara nöja sig med mobilkameran?


Fototips 2: Val av kameratyp.
Fototips 3: Allmänna foto-tips, klicka här.
Fototips 4: Bra (helt gratis) program för bildredigering.


Va? Jag trodde inte att det fanns någon som köpte en vanlig kamera längre!

Så sa en av mina vänner när jag visade min nya Sony WX350 kompaktkamera för honom. Men är det så?
Nej. Visst har nästan alla en mobiltelefon med inbyggd kamera, men "riktiga" kameror säljs fortfarande riktigt bra, och nya modeller kommer med jämna mellanrum.

När jag var i tioårsåldern hade jag en kamera där man satte in en film, och sedan var det bara att "titta och trycka" Han hade antagligen bara en smartphone och tyckte att kameran i den räckte för honom.

Själv har jag också en smartphone och kameran är helt OK för att vara den typen av kamera. Jag har tagit en hel del bilder med den. Men aldrig när jag har sonykameran med mig.

Det finns nämligen ett par viktiga egenskaper som skiljer en mobilkamera från en "riktig" kamera.
1. Zoom.
Mobiltelefoner har inte riktig optisk zoom. Man kan fejka det som man gör på iPhone X genom att ha två objektiv, ett 28mm vidvinkel och ett 56 mm "telefoto" och elektroniskt "glida" från det ena till det andra.
(Som du förstår av resonemanget om brännvidd är det en rejäl överdrift att påstå att 56 mm är "tele" -- det är obetydligt mer brännvidd än det som klassas som normalobjektiv.
)

Nu kanske du har en sådan mobiltelefon, och protesterar. "Jag kan zooma in mycket mer än så" kanske du tänker.
Och det är sant. Men det är inte optisk zoom!

Det kallas digital zoom och (ursäkta ordvitsen:) låt oss titta närmare på hur det fungerar.

Vi utgår från den här bilden på några skyltdockor vi såg på en utomhusmarknad i Nederländerna.




När du digitalzoomar in på dockorna i mitten händer ingenting i själva kameran. Bilden på själva sensorn ändrar sig inte ett dugg. Det är bara kameraappen som "klipper ut" den del av bilden du zoomar in på (det som är inom den ljusa rektangeln på bilden nedan):


Sedan förstorar appen den utklippta delen av bilden så att den fyller skärmen. Du får en illusion av att ha kommit närmare, men nu syns också de enskilda enskilda bildpunkterna. Om bilden inte hade behandlats efteråt hade den sett ut så här:


...men för att dölja kantigheterna kommer kameraappen att mjuka upp bilden:



Kameraappen kan inte göra bilden skarpare än den är från kamerans sensor. Om sensorn har 16 megapixlar (bildpunkter) och appen "zoomar in" på 1/4 x 1/4 som i det här fallet (4 x digital zoom) används bara 1 MP av sensorns yta. Bilden blir därför 4 gånger suddigare, både i höjdled och sidled.

Men... bilden är ju fortfarande tydlig???
På mobilens lilla skärm, ja. Den är ju mindre än pappersbilderna i din farmors gamla fotoalbum, och då krävs inte mycket.

På ett avstånd av 25 - 30 cm till en mobilskärm kan en person med felfri syn se detaljer ner till c:a 0,1 mm.
En femtums 16:9-skärm är c:a 63 x 112 mm. Så för att få en finkornighet på 0,1 mm behövs bara 630 x 1120 bildpunkter ("pixlar"). Det är bara 0,7 MP.
Så att en 1 MP-bild ser skarp och fin ut så länge du ser den i en mobil på några decimeters avstånd är inte konstigt.
Men försök inte zooma in på bilden för att se flera detaljer, det finns inte. Den blir suddig direkt.
Visa samma bild på en UHD (4k)-TV-skärm (9 MP) så ser du att den är oskarp även om du inte försöker zooma in. Faktiskt tre gånger suddigare i både höjd- och sidled än en UHD-film eller TV-sändning.
Samma sak om du skriver ut på ett A4 fotopapper. "Suddigheten" blir c:a 0,3 mm både i sid- och höjdled när originalet är 1 MP. Vid 16 MP är den fortfarande 0,1 mm, men det kräver alltså att mobilkameran har 16 MP upplösning och att bilden är "ozoomad".
Jämför nu med en riktig optisk zoom. Även den inzoomad 4 gånger, samma bild som här ovan:


Optisk zoom försämrar inte skärpan, eftersom hela sensorn används även när man zoomat in.

Det spelar ingen roll vilken mobilkamera man har. När iPhone X påstås ha 2 x optisk zoom så handlar det om två linser, och 2x "zoom". Vll man komma närmare gäller digital zoom och det har vi redan behandlat.


Här är en bild tagen med min sonykamera, utan att ha zoomat in bilden. Ser du den röda bilen bakom P-automaten?



Troligen inte, men så här blir det när jag zoomar in 20 gånger (kamerans optiska zoom):



...och här är ändå bilden krympt till 778 pixlars bredd för att få plats på webbsidan. Här är ett klipp ur bilden:



Video ger en ännu större kvalitetsskillnad när man jämfört en riktig zomkamera med en mobiltelefon
Antag att du videofilmar i full-HD (1080 x 1920), ett bra format om du vill visa videon på en TV eller annan stor skärm.
Eftersom sensorn i en iPhone X bara har bredden 4032 pixlar kan du bara zooma lite drygt 2 gånger, därefter blir bilden suddigare och suddigare.
Min Sony har en effektiv sensorbredd på 4896 pixlar, så när den zoomat in 20 x optiskt kan den fortsätta med 2,55 gångers digitalzoom innan skärpan drabbas. Dvs 51 x zoom med full upplösning i full-HD (1080 x 1920).
Så vid videofilmning kommer den riktiga kameran c:a 25 gånger närmare utan kvalitetsförlust.

Här är en kranskötare utanför vårt hus. Jag har pixellerat ansiktet för att han inte ska känna sig utpekad. Han har ingen aning om att jag filmar honom trots att han tittar rakt mot mig.


...och här är orsaken. Jag står på balkongen på 5:e våningen när jag tar videoklippet. 13 sekunder senare har jag zoomat ut och då ser det ut så här:

Han står till höger i bild, strax till vänster om kranens gula pelare. Med det avståndet och min pyttelilla kamera har han inte märkt att jag nyss var "nära inpå" honom.
Som sagt, med en hyfsad mobilkamera blir det ungefär 2 x zoom, sen tappar den skärpan.

Med den riktiga kameran blir det ingen kvalitetsförlust vid videoinspelning förrän vid c:a 50 x zoom.
Rikta gärna din mobilkamera mot månen en molnfri kväll, zooma in så gott du kan, och ta en bild.
Sedan kan du jämföra den med den här som jag tagit med min sonykamera tidigt en kväll i skymningen:


Och nej, jag hade inget stativ när jag tog bilden. Kameran har riktigt effektiv bildstabilisering, se punkt 3.

Slutsats:
Vill man verkligen komma nära något som är långt borta utan att tappa skärpan i bilden, men inte vill ta sig dit rent fysiskt, så måste man ha optisk zoom. Samma sak om man vill fotografera små varelser typ fåglar och insekter på 2-5 meters avstånd. Och då behövs en riktig kamera, mobilkameran duger inte.
Sist på sidan hittar du lite fler bilder vi tagit, som visar vad man kan åstadkomma med en kamera med bra optisk zoom.

2. Lågljusegenskaper / blixt

Att mobilkameran har svårt med svag belysning är du säkert medveten om ifall du har försökt ta bilder i exempelvis stearinljusbelysning eller månljus utan extra hjälp av "blixten".
De här två bilderna är tagna på natten i mycket svag belysning från en lampa långt från radiomöbeln.
Den vänstra med en mobilkamera, den högra med min sonykamera (på autoläge 1). Båda utan blixt.
 
Mobilkamerans längsta tid var 1/8 sekund. max ljuskänslighet är ISO 825 och ljusinsläppet F2.8.
Det räcker alltså inte i så här svag belysning. Det finns några få mobilkameror med F1.4 men det skulle ändå inte ha räckt för att "komma i kapp" sonykameran såvida man inte har extremt lång slutartid, vilket bara funkar med mobilen helt stilla och orörligt motiv.
Sonykameran kan nämligen skruva upp känsligheten rejält, ISO 3200 i P- och iAuto-läge (högra bilden) och genom att kombinera fyra bilder med 1-pixelsförskjutning i snabb följd i Auto-läget blir maxkänsligheten hela ISO 12600. Då blir bilder i månbelysning lika ljusa som bilder i dagsljus (fast givetvis lite gryniga, det är ju ett extremläge).
Det blir alltså ytterst sällan som man måste använda blixt med den "riktiga" kameran.

Hur blir det då när man ändå använder blixt?

Här är två mobilkamerabilder med blixt, motivet är ett hjärta vi har på toa-dörren i hallen.
Båda tagna med "blixt".
Bilden till vänster togs när jag höll mobilen stilla, den till höger med en ganska långsam rörelse i sidled:

 

Varför blir det rörelseoskärpa så här lätt med mobilkameran?
Orsaken är att den har en vit lysdiod (LED) som blixt. Och en liten kameralysdiod klarar bara någon/några enstaka watt maxeffekt. För att få tillräcklig ljusmängd  för en hyfsad bild måste därför exponeringstiden vara åtminstone någon tiondels sekund lång. Och då behövs inte mycket rörelse innan det blir oskarpt. Längre avstånd = ännu längre tid, och ännu svårare att få en klar bild.

Här togs samma hjärta på ungefär samma avstånd, med samma kamerarörelse som på högra bilden här ovan, men med min Sony WX350. Också blixt. Till vänster hela bilden, till höger ett snitt i skala 1:1 för att visa skärpan:
 

Varför blir det ingen rörelseoskärpa trots lika snabb kamerarörelse? Det beror på att sonykameran har en riktig blixt, ett gasurladdningsrör. Sådana har en effekt på hundratals watt, och behöver bara lysa någon tusendels sekund för att avge samma mängd ljus som en lysdiod gör på en tiondels sekund.
Den korta lystiden gör att bilderna blir skarpa även om kameran eller det du fotograferar rör sig. Och blixterns räckvidd i vidvinkelläge (normalt inomhus) är över sex meter med full ljusstyrka. Återigen: En mobilkamera kommer inte ens i närheten. Men spelar det någon roll?
Givetvis. Du är på en bjudning, och någon demonstrerar några roliga danssteg. Han / hon rör sig hela tiden. Du tar en bild mitt i ett hopp. Med mobilen blir det suddigt, med den riktiga kameran blir det skarpt och tydligt.
Slutsats: En kamera med hög ljuskänslighet gör att du inte behöver använda blixt i de flesta sammanhang.
Och när du vill ha blixtljus är en riktig kamerablixt rejält mycket bättre än en mobiltelefons lysdiod.

3. Optisk bildstabilisering.
I princip behövs inge bildstabilisering om man bara tar bilder utan zoom, ljuset är starkt nog, och kamera och motiv inte rör sig för mycket.
Men om man exempelvis videofilmar under tiden som man promenerar eller cyklar kan det bli rejält skakigt utan effektiv bildstabilisering. Jobbigt att sedan titta på, givetvis.

De flesta riktiga digitalkameror, åtminstone i prisklasser runt 1500 och uppåt, har riktig optisk bildstabilisering. Linsen eller sensorn flyttas i förhållande till varandra för att kompensera för små rörelser hos kameran. Kameran kan också ha elektronisk stabilisering dessutom.

Min Sony WX350 har flera nivåer på stabilisering, så jag kan välja enbart optisk eller två ytterligare lägen där en blandning av optisk och elektronisk stabilisering används för extra hög stabilitet. Jag kan därför spela in en video samtidigt som jag promenerar eller cyklar, det blir tämligen stabilt ändå. Och man kan faktiskt zooma in på månen när man filmar med kameran utan stativ om man är någorlunda stadig på handen.
(En bra sak med just sonykameran är att den tar 18 MP bilder med en 22 MP sensor. Därmed kan de extra pixlarna användas för elektronisk bildstabilisering också när man tar stillbilder, utan att försämra vidvinkelförmågan.)

I en mobilkamera med optisk bildstabilisering brukar effekten av den vara ganska begränsad om den över huvud taget finns. I flertalet mobiler finns enbart elektronisk bildstabilisering och då bara när man tar videor.
Kamera-appar brukar utnyttja det faktum att sensorn har fler pixlar än vad som behövs för filmning.
Genom att bara använda en del av sensorn (Full-HD-video har ju ändå bara 1080 x 1920 bildpunkter) kan den kompensera för rörelser elektroniskt genom att känna av kontraster i bilden och försöka hålla dem stilla genom att flytta det område på sensorn som blir bilden.
Nackdelen med den här typen av stabilisering är just att bara en del av sensorn används, den relativa brännvidden ökar därför, man får med en mindre del av synfältet än när man har optisk bildstabilisering och kan använda hela sensorn även vid videoupptagning.
Hur som helst, ett stillastående objekt nära mittten av bilden hålls på plats även om kameran rör sig lite. Det låter väl bra? Det är det också när det handlar om stillastående objekt och kamerarörelser.
Men... Hur blir det om kameran hålls stadigt men motivet rör sig? Vi vet, eftersom vår samsungkamera hade elektronisk bildstabilisering vid videoupptagning:

Du filmar några människor som står på andra sidan vägen. Så kommer en cykel som sakta passerar från höger. När den hamnar framför personerna fokuserar kameran på den i stället, kameran "hugger tag i" cykeln och försöker hålla kvar den mitt i bilden. Cykelns rörelse stannar alltså av, samtidigt som personerna bakom cykeln (och allt annat) rör sig åt höger. När kameran till slut "släpper" cykeln glider människorna in i mitten av bilden igen. En kul effekt, men inte direkt naturlig.
Det blir lite som om kameran vore lättdistraherad. (Oj, här kom något som rör på sig, jag tittar på det i stället.)

En optisk bildstabilisering kompenserar enbart för rörelser hos kameran, så cykeln kan passera utan att kameran börjar följa den (om du inte själv gör det medvetet). Omgivningen och personerna glider inte iväg.
Dyrare mobilkameror kan ha optisk bildstabilisering, men det lilla utrymmet i mobilen gör att den inte blir alls lika effektiv som hos en större kamera där en tyngre kompensationsenhet får plats.
Och, som sagt, de flesta mobiler har bara elektronisk stabilisering.

Då var vi klara så här långt.
Det är alltså flera saker som gör en "riktig" kamera bättre än en mobilkamera: Riktig optisk zoom, högre ljuskänslighet, bättre blixt
och bättre bildstabilisering.

Och att mobilkameror ligger så långt efter är egentligen inte så konstigt:
Just den här 12MP-kameran med autofokus-linssystem, sensor och kontakt är en reservdel till en smartphone i 1500-kronorsklassen. Pris? 50 kr inklusive frakt från Kina till Sverige, när man bara köper ett exemplar. Jag antar att mobiltelefonfabriken bara betalar en tia eller två för den.

Så det är kanske inte så konstigt att en mobilkamera upplevs som en leksak om man är van vid en riktig kamera med hög ljuskänslighet, rejäl optisk zoom och riktigt bra optisk bildstabilisering.

Funderar du nu på att skaffa en "riktig" kamera, så att du kan ta mera proffsiga bilder än med mobilen?
Det finns flera typer att välja mellan. Mindre kompaktkameror, större som närmar sig systemkamerans storlek, och riktiga systemkameror där man kan växla mellan olika objektiv.
Vi har haft alla tre sorterna genom åren, och om du vill ha lite hjälp på vägen, se...
Längre upp skrev jag att jag skulle visa några fler bilder tagna med riktiga kameror.
Här är en bild jag tog i en djurpark i Nederländerna 2010, med en Sony DSC-H5. En lite klumpigare kompaktkamera, nästan i storlek som en systemkamera av traditionell typ.
Den hade förresten bara 7,2 MP upplösning, men å andra sidan 12 x optisk zoom.
Det finns en intressant detalj i bilden som man knappt ser på det här avståndet.


Med en vanlig mobilkamera kommer man inte närmare utan digital zoom som förstör skärpan.
Såg du fågeln med den härligt klarröda näbben?
Den står på ett blad vid kanten av vattenfallet.
Nu hade sonykameran som sagt ett 12 x zoomobjektiv, så några sekunder senare kunde jag ta den här bilden:



Och det är ändå en förminskad bild, här är en del av samma bild med full upplösning, skala 1:1:


Tittar du noga kan du till och med se små vattendroppar upptill på näbben.
Kom ihåg att kameran bara hade 7,2 MP upplösning. Men vad spelar det för roll när man har 12 x optisk zoom? Hade jag velat komma så här nära med full skärpa med en mobiltelefon utan optisk zoom hade den behövt ha en sensor på hela 1065 MP. Zoom är alltså oerhört mycket viktigare än megapixlar!

Den här hundvalpen låg och sov ungefär tio meter från mig.
Jag ville inte väcka den genom att gå nära, men det var ju bara att zooma in (samma kamera):

...och skärpan är bra även vid full upplösning, klicka här så ser du originalbilden. (Ser du bilden på en liten skärm, zooma gärna in!)

En svan, ungefär 20 meter ut i en sjö.



Slutligen en bild på månen. (Sony WX350, full zoom, kvällen den 29 mars 2018). Försöker du med en mobilkamera och förstorar till det här formatet blir månen bara en suddig vit fläck:


Men... en fullmåne ser ganska "platt" ut. Mörka och ljusa ytor, men man får ingen bra känsla av att det är höga kratrar på ytan. Så en bild på en halvmåne blir egentligen ännu bättre.
En sådan bild hittar du på Fototips 3 -sidan.

...Och slutligen ett sista exempel som visar hur effektiv optisk zoom är. (Sony DSC-WX350-kameran)
Avståndet till bordet är 5 meter. På bordet står bland annat en sprayburk. Du ser den om du tittar noga.


Vi zoomar in (20 x):



...och så ser vi på mitten av samma bild, nu i skala 1:1:


Bokstävernas höjd är c:a 1,5 mm, och det är inga problem att läsa testen på fem meters avstånd.
Ändå är ljuset relativt svagt, bilden togs vid ISO 400, 1/30 s  F 6,5.
I solsken ( då kameran skruvar ner känsligheten till ISO 80) kan man fotografera myror på det avståndet.