CM-100V.
En riktig referensförstärkare för totalt naturlig återgivning in i minsta detalj.
Kunder som har tinnitus har berättat att de äntligen kan lyssna på musik utan att snabbt tröttna som det har varit med deras tidigare förstärkare. Läs mer längst ner på sidan, klicka här.
Effektförstärkare för dig som vill ha ett totalt rent ljud. Hörbart bättre än massproducerade förstärkare. Tillräcklig känslighet (900 mV) för direkt anslutning till CD / DVD / dator / DAC ) utan krav på förförstärkare.
Full referenskvalitet, bättre blir det inte. Perfekt hemmaljud men klarar också krävande studiobruk.
Handmonterade monoblock av högsta kvalitet, gjorda för årtionden av daglig användning, flera timmar per dag.
Referensförstärkare kan kosta uppemot 50 000 kr eller mer.
CM-100V kostar 3995 kr och byggtiden är runt en timma utan förkunskaper i elektronik. (Se bygganvisningen.)
Tång och skruvmejslar är de enda verktyg som behövs.
Se på monteringsanvisningen hur enkelt det är. Steg för steg skruvar man fast delar och kablar. Sedan är det klart.

Länk till monteringsanvisningen


Länk till komponentsatsen (CM-100V)


Att konstruera en bra analog förstärkare är inte lätt. Det tog oss c:a två år från det att vi bestämde oss tills vi var klara. Ett trettiotal prototyper byggdes, mättes upp, testlyssnades... och underkändes / kasserades innan vi var helt nöjda. Men varför så mycket jobb när det finns färdiga förstärkare att köpa?
Förstärkaren vi hade i vår butik dög inte, helt enkelt. Det var en NAD som av många ansågs vara riktigt bra. Men när vi byggt våra första SQ-50 (2005) kunde vi höra förstärkarens brister.
SQ-50-högtalarna konstruerades för att noga matcha våra Sennheiser studiolurar.
Och, mycket riktigt, när vi lyssnade via NAD:en växelvis på lurar och högtalare lät det likadant.
Men med en separat hörlursförstärkare lät det bättre. NAD:en mjukade upp ljudet en hel del. Små detaljer som ljudet när en sångerskas tunga släpper från gommen, ett lätt knarrande från en stol i en symfoniorkester, små blåsljud mm försvagades. Det som hördes var OK, men allt kom helt enkelt inte fram. Musiken låter vissserligen inte illa, men är inte heller riktigt levande och närvarande som via hörlursförstärkaren.
Men hur bygga en effektförstärkare som är lika bra som en dedikerad hörlursförstärkare?
För att komma på vad som var fel på den gamla förstärkaren tog vi en titt inuti.
Slutsteget hade förhållandevis långsamma transistorer. Vanliga bipolära effekttransistorer med måttlig strömförstärkning och begränsad hastighet. Och övriga förstärkaren... Tja, bara standardlösningar överallt med "standardljud" som följd.
För vår egen förstärkare valde vi därför att i stället satsa på snabba småsignaltransistorer, och på utgångarna lågkapacitiva HEXFET:ar. Inga detaljer skulle dämpas i vår förstärkare, det skulle låta levande och äkta med alla detaljer i inspelningen intakta.
Nu börjar en text som kräver lite elektronikkunskaper för att förstå. Om du inte har det, hoppa till nästa stycke.

Att temperaturkompensera rätt visade sig vara svårt, för när man ska kompensera HEXFET:arnas strömkurva relativt temperatur stöter man på ett problem. De har inte alls den typ av kurva som bipolära transistorer (eller dioder) har, de komponenter man normalt använder för temperaturavkänning i slutsteg.
Efter ett antal försök lyckades vi i alla fall tillräckligt bra för att våga börja sälja förstärkarmodulen och lite senare också en komplett förstärkare med dessa moduler inbyggda (CM-130). Perfekt ljud, möjligen lite svag basstyrning vid höga nivåer, men inte störande. Vi fick mycket beröm från kunder som uppskattade det rena, klara ljudet.
Efter några år kom MKII-modellen som hade strömbegränsare som gjorde att man kunde ha kortslutning en kort stund, tillräckligt länge för att upptäcka felet och stänga av. Men det var fler saker att utveckla. Vi hade varit inblandade som underleverantör till en slingförstärkare för Volvo personvagnar i Götebort. Då gjorde vi en strömgenerator som visade sig vara mycket stabil. Några år senare utvecklade vi en speciell förstärkare (också som underleverantör) till Stockholms lokaltrafik. Den skulle sitta så till att den måste vara helt temperaturstabil, från -40 till + 50 grader om jag inte minns fel. Omöjligt? Ja, normalt, men så dök minnet av volvoförstärkaren upp, och med en liten justering kunde kopplingen få en ny funktion, och så var det problemet löst.
När det så var dags att ge sig på CM-50-modulen för tredje gången testade vi samma idé och det fungerade! Det blir ett tillägg av övergångsdistorsion, men tack vare HEXFET:arnas låga kapacitanser blir varaktigheten och amplituden så låg att den hamnar långt under gränsen för vad som går att uppfatta med hörseln. I samma veva ökade vi brantheten hos ingångssteget med en strömspegel, och började använda två individuella strömgeneratorer för separation av ingångs- och drivsteg. Resultatet? En ännu fastare och mera exakt styrning av högtalrna. Skärpan i basen, även vid hög volym, är suverän.

Vi vågar därför påstå att våra förstärkarmoduler (CM-5016) har högsta referenskvalitet. Ingen hörbar färgning av ljudet, ingen skuggning av små detaljer, ingen hörbar distorsion.
Och det är de modulerna som det sitter två av i CM-100V- förstärkaren.

Kort sagt:
Du får en förstärkare som har ett öppet, luftigt, detaljrikt ljud, det låter levande och närvarande.
Och den höga ljudkvalitet den har från början kommer inte att försämras med tiden.

Egentligen finns det bara ett minus, en sak som drabbat oss, men också flera av våra kunder som skrivit om saken:
Man blir bortskämd. Så när vänner frågar vad man tycker om deras nya ljudanläggning får man svårt att säga vad man egentligen tycker. Man vill ju inte såra dem.

Länk till monteringsanvisningen

Länk till komponentsatsen (CM-100V)


Två av våra kunder har själva berättat att de har tinnitus och att de är känsliga för hur förstärkare och högtalare låter. Båda har numera CM-100V effektförstärkare och SQ-50 högtalare, och har berättat att de kan lyssna under mycket längre tid med dessa än med de förstärkare / högtalare de haft innan. Vi vet givetvis inte, men det kan helt enkelt vara så att renheten i ljudet, att det låter naturligt och äkta, har en psykosomatisk effekt. Det man gillar tål man bättre.
Men det kanske gäller alla -- När det låter skönt och lättlyssnat, så lyssnar man gärna länge. Om hjärnan (medvetet eller omedvetet) störs av någonting i ljudet flyttar den helst fokus till andra (för hjärnan trevligare) saker. Som att bre en macka, sätta på kaffet och kolla Facebook...